Jag längtar tills jag börjar plugga, det var länge sen sist, 5 år sen ungefär. Fast det blir ju på distans men det ska jag nog klara! Det blir (förskole)lärar utbildningen i 4 år! Så himla skönt att ha en plan, jag trodde ju att allt var förstört när jag gick in i väggen, men nu är jag glad att det hänt och att det är över för det har tagit mig hit där jag är nu. Jag känner mig själv bättre och är en starkare människa! Det känns mycket bättre med den här planen än med min förra att bli restaurangchef och sen avancera mycket mer. Det var inte riktigt menat för mig, men jag ångrar ingenting för jag skulle inte vara den jag är i dag utan McDonalds. Jag prioriterar att ha ett liv efter jobbet istället för att mitt liv ska vara jobbet, självklart vill jag trivas och ha kul på jobbet men jag vill inte ta med mig det hem. När jag slutar ska jag ha krafter kvar att "leva" och göra vad jag vill! 

Jag är glad att jag kan tänka så här för jag känner många som ger hela sig själv till jobbet och glömmer bort att må bra. Det är synd, för jag kan inte hjälpa dom, de måste vilja hjälpa sig själva först. Det ända jag kan göra är att hoppas att de inser det innan det är försent och väggen är där.

Kom ihåg att hur du mår kommer alltid först på prioritetslistan!

Peace out