Jag orkade inte kliva upp idag jag fattar inte hur jag kan vara så himla trött hela tiden. Jag gick och la mig vid 04.00 kanske men jag tog mig inte upp förens kl 18.00 men det var för att jag var tvungen för jag skulle till träningen. Jag vill ju träna jag tycker det är jätte kul, men idag var ingen bra dag. Jag har jätte ont i ryggen har haft det några dagar nu, känner mig som en 95 årig tant ibland. Igår när jag duschat klart så skulle jag ställa ner kattlådan på golvet och jag var jätte försiktig för ryggen skull och det gick bra. Men sen när jag skulle lyfta upp min badrock från sängen då kändes det som nån sköt mig i ryggen så nu har jag en knut eller vad jag ska kalla det för i svanken, kan typ inte luta mig framåt eller lyfta nåt. It sucks! Men jag var ju på träningen och gjorde mitt bästa. Det gick faktiskt ganska bra men nu är jag ännu stelare fast jag strechade.

I morse ville jag inte kliva upp. När jag skriver morse så menar jag klockan 14.00. Men jag gick upp i alla fall för jag skulle till UPM (Ungdoms Spykiatriska Mottagningen). Jag ska vara med i en grupp för tjejer som behöver förbättra sin självkänsla, som är som jag deprimerade. Jag var nervös jag trodde det skulle vara ett fullt klassrum typ, men vi var bara 7 stycken så det var skönt. Sen var jag orolig att jag skulle känna igen någon som skulle undra va fan jag gjorde där, men det gjorde jag inte heller. Det kändes ok, det var mest bara introduktion idag och så fick vi intervjua varann. Det kändes som tjejen jag hamnade med och jag hade väldigt lika situationer. 

Hunden:     Människorna ger mig mat och kärlek, de måste vara Gudar!

Jag har shoppat!Jag älskar att shoppa, men den här gången köpte jag inte kläder som jag brukar göra. Jag köpte panellängder till vardagsrummet och tre kuddar! och en ljusstake i glas, den är jätte fin. Nu måste jag bara orka sätta upp gardinerna och sy upp dom på rätt längd. Får se om jag gör det ikväll. Råkade köpa lite kläder iaf, men jag behövde det. benvärmare ett par orange och ett par turkosa,  varma snygga knästrumpor, handledsvärmare eller vad man nu ska kalla det för och en sport top. Nu får jag inte shoppa mer på resten av månaden. Men det var det värt!

Igår var jag hos min chef och drack öl och spela rock band. Det var as kul, dude-night plus mig. Så idag när jag vaknade så orkade jag inte gå till träningen så jag låg kvar i sängen. Men Monica ringde mig och peppade mig lite så jag kom iväg tillslut. Det var jätte kul, jag älskar att träna. Det känns så underbart efteråt! Dessutom tyckte alla andra att det var kul, jag och Monica hade ju planerat allt så att vi ska få ut så mycket som möjligt av tränings tiden. Jag längtar till nästa träning...Tisdag.

Åh, nu var det länge sen jag var full, men åååh vad jag njuter, det är så skönt. Avslappnat! jag bestämde ju innnan att jag bara skulle dricka 6 öl, och det har jag gjort, jag borde vara stolt. Vet inte... kanske. Skönt att dricka, men jag känner inte att jag har samma förhållande till alkohol som förut. Förut var det att jag villle supa mig så full så jag inte kom ihåg nåt över huvud taget. Men nu är det för att det är trevligt och gott. Jag är alldeles trevligt fyll...heheh

Jag har kommit på att jag ska försöka betygsätta mina dagar för annars när jag tänker tillbaks så ser jag bara en grå geggamojja.


Idag har jag varit på stan och Lillänge med Oliver på jakt efter en laptop. Det var kul för vi gör inte så ofta någonting tillsammans. Jag har glömt bort hur roligt det är att bara promenera med honom. Han säger roliga saker, hittar på egna sånger och kommer på teorier om allt och inget.

Jag trodde jag skulle spendera ännu en tråkig kväll på soffan för att sen förflytta mig till sängen för att försöka somna. Men Monica ringde mig, så vi fikade. Vi satt på Pause och struntade i att kolla på klockan. Det är så skönt att bara vara tills man inte längre vill vara. Vi satt där i 4 timmar, det var värt varenda minut. Jag älskar att fika!!

Därför får den här dagen ¤¤¤ av 5

Hoppas det kommer fler sådana här dagar.

hmmm....jag kommer ihåg när jag var lycklig. Det var jätte läskigt, jag gick runt och undrade när det skulle ta slut för det är ju orättvist om jag får gå runt och vara så här lycklig så länge tänkte jag. Tillslut vande jag mig, tror jag i alla fall, det var då det började smyga sig på mig. sakta men säkert utan att jag märkte ett dugg.
Jag trodde att jag mådde bra och att jag hade koll på hur mycket stress och press jag klarar av. Plötsligt som från ingenstans, droppen som fick bägaren att rinna över, så kom väggen. Den där väggen som alla medelålders arbetsnarkomaner går in i. Jag är 23, vad hände? jag hade ju koll...tydligen inte...sneaky sneaky och plötsligt är man deprimaread och har ångest. Hela min värld rasade framför ögonen på mig, tårarna rann, och jag satt i personalrummet på jobbet och undrade, vad gör jag nu. Vad är nästa steg när hela ens värld har rasat, ska man ringa nån eller?
- Hej...eeh jag gicl in i väggen nyss, vad gör jag nu?


Jag var hemma en vecka och jag trodde fortfarande att jag hade koll. Ja men en vecka det blir bra då hinner jag vila upp mig lite tänkte jag. Det blev värre, så läkaren sjukskrev mig två veckor till. Det blir ju bra två veckor är länge, då hinner jag verkligen ta det lungt och vila upp mig...NEJ FEL STOPP STANNA! efter dessa två veckor blev jag ändå inte bättre, det var då jag insåg att det var allvar och att jag inte hade någon koll alls, det var som att börja om på noll.

Jag skämdes nåt så otroligt, jag vågade inte gå i närheten av jobbet, tog omvägar för att slippa se det, gick med blicken fäst i marken så jag inte skulle träffa på någon som frågar hur man mår. Det kändes som alla på jobbet  tänkte att jag bara gick runt och var ledig och slappa medan de jobbade arslena av sig.

Jag tror det tog mig två veckor innan jag vågade berätta för mamma. Pappa har jag inte sagt någonting till och det kommer jag aldrig göra. Det går bara inte, men det är ett helt annat kapitel.

Nu orkar jag inte skriva mer om det här det får bli en annan gång...til next time

ska JAG blogga vad e det för nytt fenomen?
jag måste ju prova det innan jag dömer bort det iaf.

---

....