Jag vaknade och kände inte för att gå upp, för jag hade så jobbiga saker att göra framför mig, men så stack Daniel in huvvet och undrade om vi skulle gå på en promenad för det var så fint väder. Först blev det kaffe såklart, med lite chokladbitar från gårdagen, men sen kom vi iväg. Såklart hade det fina vädret försvunnit bakom snömolnen, men jag tog  mitt fina paraply och så gick vi. Det jobbiga med den här promenade var att jag skulle till ett dagis och söka job/arbetsträningsplats, jag var nervös för det var så länge sen jag sökte jobb, 4 år sen och då var jag så ung och allt känns annorlunda  nu. Men det gick ju hur bra som helst, så nu är jag stolt över mig själv och glad att jag gjorde det fast det kändes jobbigt på morgonen.